Ångest

av naknasanningensuperadmin
ångest

Jag hörde av mig till pojkarnas pappa för att höra hur lämningar har gått på morgonen. Den yngsta var inga problem att lämna på morgonen med däremot den äldsta var lämningen ingen bra. Ångesten kom ikapp igen. Om ni minns så skrev jag i förra inlägget att detta är ingenting jag vill ska behöva fortsätta med honom.

Så ikväll när han kommer hem ifrån fritids så hoppas jag att han ringer mig. Jag ska ställa honom frågan ifall han har haft diskussionen med sin pappa om hans önskan. Vilket jag inte tror att han har haft.

Att höra om hans ångest är så jobbigt. Samtidigt som jag försöker peppa och motivera mig själv i positiv tänkande att detta bara är tillfälligt, tills han kommer in i de och hans nätverkande blir mer omfattande. Trots att jag försöker bibehålla denna positivitet så är jag orolig över att ångesten kan bli något mer permanent avtryck och där måste jag som förälder och mamma se till att agera på något sätt.

Jag hoppas att vårat samtal ikväll kommer leda till någon vart om inte annat så hoppas jag att han förstår att hans mamma kämpar för honom trots att han är på pappavecka. Att jag hejar på honom och älskar honom mer än någonting annat.

/C

Annat kul att läsa

Lämna kommentar